Galopp och oönskade tilltugg.

YAAAAAAAO!
Så var det dags igen.
Nu ska ni minsann få vältra er i, och skratta gott åt, min ständigt flödande klantighet.

Var med min syster och hälsade på hos morfar tidigare i veckan.
Han har ett ridläger i Skåne och eftersom vi ändå var där tänkte vi att vi skulle passa på att rida lite.
Vi lånade varsin häst, satt upp och gav oss iväg ut i skogen. Eller vad man nu ska kalla vildmarken i Skåne. Kalhygget. De oändliga ängarna med två träd per hektar. Gräsöknarna. You name it.
Efter ett tag skulle vi galoppera tänkte vi.. det var bara det att hästarna vi red hade "viloläger" d.v.s. de hade gått i hagen i nästan en vecka och, speciellt min, var därför oerhört glada över att äntligen få sträcka på benen.
Detta visade min kuse genom att istället för att börja trava och sedan galoppera (vilket ju är det normala) så hände följande:

Vi kom fram till en raksträcka mellan två ängar.. jag tänkte få min häst att trava.. hon tänkte inte trava utan tog istället ett skutt rakt upp i luften och satte av i en rasande galopp direkt från näst intill stillastående. Detta resulterade i att jag så smått tappade balansen och när jag trodde att jag fått tillbaks den flög en äcklig, bevingad varelse (förmodligen någon sorts liten fluga) in i min mun och vidare ner i halsen. Jag började harkla, spotta och fräsa vilket, jag senare blev varse om, man inte ska göra när man just, knappt, återfått balansen uppe på ett halvt skenande kreatur.

Det hela slutade med att jag hängde på sidan från hästen och funderade på om jag helt enkelt skulle släppa taget eller vänta tills jag inte kunde hålla i mig längre OCH, om jag valde det förstnämnda, hur jag skulle försöka att landa för att åsamka mig själv så få skador och så lite smärta som möjligt. Jag släppte taget för att landa på låret (av någon anledning verkade det bättre än armen, ryggen och, framför allt, huvudet) det var bara det att jag misskalkylerade en aning vad gällde fallhöjden och min kropps vridningsförmåga samt storlek och jag fann mig själv på marken med ont i både huvud, axel, höft och knä.

Huvudet, axeln och höften återhämtade sig ganska snabbt men knät gör fortfarande att jag måste halta fram och gå i trappor som en bebis. Bägge fötterna på varje trappsteg. Kul.

from Horda with pain.

frågesport och migränmaraton.

Ojojoj, vilken midsommar!
Jag har haft migrän nästan konstant sedan i torsdags.
Har varit lite bättre tillfälligt men sen har det kommit tillbaks igen.

I torsdags blev jag bra på eftermiddagen men det kom tillbaks när jag gick och la mig.
I fredags (midsommarafton) gick det över vid sjutiden på kvällen och eftersom jag sovit hela dagen kunde jag naturligtvis inte somna på kvällen. Så jag satt och spelade piano till fem på morgonen.
Sen höll huvudet sig i schack till ungefär när familjen kom hem på lördagskvällen.
Söndagen spenderades i sängen.
Idag skrev Lotta, mamman i familjen, ut fyra olika mediciner till mig och jag tog allt på en gång. En av varje alltså, inte ALLT.
Så nu mår jag finemang och toppenprima! Mohahahahaha!!!.. (Hrrm.. fysiskt alltså)

Fast tror hjärnan min tagit rejält med stryk.
Nyss kunde jag inte hitta min mobil.. vääääldigt ovanligt. Inte.
Så jag kom på den supersmarta idén att jag skulle smsa 118 och fråga var den var.
När jag hittade mobilen kom jag på att den nog var smartare att smsa och fråga om var jag får tag i en ny hjärna.

Nu är det snart dags att sova.. igen.
Men först lite Kissies och 2 ½ men. Allt för att få garva så mycket som möjligt.

From Stockholm with love.

Ps. På fredag är jag i Småland igen. Härligt!

Ers höghet, prinsessan Alexander.

Här kommer ett helt blogginlägg om min nya bästis - två och ett halvt-åriga Alex.

Häromdagen satt han i mitt knä och helt plötsligt stoppar han in mitt finger i munnen.
Jag tar ut det och torkar av det på hans tröja.
Alex - Jag vill inte ha det.
Jag - Inte jag heller.
Alex - Jo. Du vill ha det.

Lite senare kramade han mig hårt och sa "Jag är rädd".
Jag undrade varför och han förklarade att det var eftersom grävskopan var farlig.
De höll på med vägarbete ett kvarter bort och grävskopan hördes därifrån.
"Men Alex. Grävskopan är inte farlig alls."
"Jo. Jag tror det. Den är stor och farlig."
Sen hoppade han ner ur mitt knä, hämtade sina skor och sa
"Vakta dom så inte grävskopan tar dom!".

Det kommer mera :)

Jag fick en brosch av familjen i present. Det är en döskalle och jag hade den på mig idag.
Alex pekar på den, flinar och säger "Tjurskalle!".

Jag brukar säga "Alexander. Du är min lilla prins".
Då skakar han intensivt på huvudet med ett stort "Nääääähääääädu!!".
"Alexander.. du är min lilla prinsessa".
Stort leende och "Mmmmmmmm".

Sista citatet nu då..

När vi åt mellanmål idag utbrast han plötsligt "Snart är det jul. Morot och grööööt!"

Härligare unge får man leta efter.
From Stockholm with love from Alex and me.

Piece of candy och andra saker man kan hitta under soffkuddar.

Cha cha!
Har precis satt mig tillrätta i sängen med datorn i knät och ett avsnitt av How I met your mother på tvn.
Heja tjejer, multitasking ftw!
Har en liten paus nu efter en lång dag innan nattningen börjar.
Ska städa sen också för imorgon kommer städerskorna.. ingen logik där men så är det.
Varje tisdagskväll ska alla rum röjas noggrannare än vanligt så att städerskorna.. lokalvårdarna.. hygienteknikerna.. inte bestämmer sig för att det finns för mycket grejer att flytta på för att orka göra jobbet ordentligt.

Har gått och småplockat hela dagen. Hade ett Family Guy-moment när jag städade upp efter Alex och Filip som hällt ut spelkulor över hela golvet. Tog upp en och såg genast nästa. Tog upp den och såg nästa. Kände mig som James Woods i FG-avsnittet där han låtsas vara Peter. Jag såg en spelkula (oh, piece of candy) plockade upp den och såg nästa (oh, piece of candy). Hihihi!

Jag har bott i Stockholm en månad snart.. det känns som så mycket längre. Ibland när barnen bråkar eller när jag tömmer dagens tredje diskmaskin tänker jag "vill jag verkligen göra detta?". Så går det en sekund och nästa tanke är "Ja, det vill jag faktiskt." Barnen är så himla underbara och jag blir så glad när Hanna ger mig en teckning hon ritat i skolan eller när Alex kramar om mig, pussar mig på kinden och läspar fram "Lellenå, min bästa vän!".

From Stockholm with love (till Nike, Hanna, Klara, Alex och Filip).

Ps. Imorgon drar jag till Sweden rock. Tjohooooo!

Stockholm baby!

Yes. För er som inte vet flyttar jag till Stockholm... nu!
Sitter på bussen nu och har inte bara fjärilar utan alla möjliga sorters kittelframbringande organismer i magen.
Extremt nerväs, förväntansfull och lycklig.

Jag är framme om lite mindre än fyra timmar och då kommer familjen och möter mig.
Eller bara Charlotte. Mamman i familjen.
Eller Per. Pappan.. jag har ingen aning om vem/vilke jag ska kolla efter.
Fast det är klart.. om hela familjen är med kanske det inte är så svårt att räkna ut vilka de är.
Sju personer varav fem är barn. En sjåring, två femåringar och två tvååringar.
Svårt att missa liksom, men vi får se.

Jag sökte jobbet som au pair i måndags och fick det i torsdags.
Jobbade min sista dag på Rörstorpsskolan igår, sorgligt men nödvändigt.
Kommer sakna alla barnen hur mycket som helst.. om jag nu har tid med sånt när jag väl är framme och ska ta hand om fem små yrväder :)
I viket fall gick det himla fort alltihop och jag har nog inte riktigt fattat att det verkligen händer och att jag imorgon vid den här tiden förmodligen sitter och pysslar med tre tjejer medan jag försöker hålla koll på två små killar som springer runt och leker flygplan.. eller vad tvååringar nu leker.

Men kul ska det bli. Riktigt sjudundrande megaroligt.
Har ni vägarna förbi Stockholm - give me a call!

from Gränna.. typ.. with love  <3

myror i brallan

Oj oj oj.. dålig stil alltså. Jag har inte skrivit på evigheter. Ni stackars fans måste tro att jag fastnat i ett gigantiskt toy och svultit ihjäl eller nåt.
Jag uppstämma vid min lyra fast det blott ät en gitarr och berätta om en myra som gick ut och leta barr.

Yep, dagens avsnitt av "Debbies förvirrade kaos till så kallat liv" kommer handla en del om myror. Lite annat med, men myrorna spelar liksom huvudrollen i denna episod.
Jag somnade av någon, ej specificerad, anledning inte förrän efter fem i morse. Vaknade elva och begav mig till los Erikshjälpos (märk väl att det finns en liknande anrättning i andra städer kallad MYRORNA). Om någon missat det planerar jag mitt framtida hus väldigt noga just nu. D.v.s. jag köper inredningstidningar, kollar på folks verandor och går på loppis. Därav min lilla runda till pengasparandets paradis i Värnamo.

Hittade en del. Pottor och karotter, ett vinställ (sjukt snyggt, femton spänn!!) samt en hyffsat snygg lampa som kommer bli underbar när yours truly har klätt om skärmen. Magic.
I alla fall så är inte det där med Erikshjälpen speciellt nyttigt för mig.. det är inte det att jag köper massa onödiga prylar bara för att det är billigt, det skulle jag aldrig göra *host host*. Det är mer det faktum att jag alltid, utan undantag, börjar må illa efter ungefär tio minuter bland alla gamla möbler och virknålar. Så även denna gång.

Jag begav mig till mitt residens, även kallat min och syrrans lägenhet, för att vila. Men inte sjutton kan man ligga inomhus och trycka när det är så fint väder. Så, följdaktligen var jag tvungen att komma på en kompromiss, och det fort!
Det hela resulterade i att jag drog med mig ett liggunderlag. täcke och kudde ut i trädgården.
Jag la mig tillrätta och hade det ganska mysigt. Fast sen kom jag på att mina grannar, tillika mina hyresvärdar, nog skulle få ett smärre slaganfall eller två om de såg en beige-vitrandig hög i trädgården som inte fanns där igår. Så jag ringde och klargjorde läget.

"Jo men hejsan.. Elionor här. Jag skulle bara tala om att ifall ni undrar så är det jag som campar i trädgården."

Men det sagt var det bara att forsätta njuta.. trodde jag. Det var ju bara det att när jag öppnade mina korpgluggar lite på glänt såg jag.. ETT MONSTER!!
Nä, jag bara skojar. Det var inget monster.. bara en myra på min näsa. Fast en myra är ganska likt ett monster på så nära håll.
Jag borstade bort henne.. honom.. den.. det.
Sen upptäckte jag att hon.. han.. den.. det.. hade tagit med sig familjen. Det vimlade av myror.
Så jag kunde ju inte blunda eftersom jag var tvungen att hålla koll på dem så ingen valde min näsa som utflyktsmål en gång till.

När jag låg där i trädgården och tittade på myror fick jag syn på två stycken som jag först trodde slogs. Sen upptäckte jag att det bara var den ena som rörde sig. Hmm, den andra borde alltså rimligtvis vara död. För vem i hela världen låter sig bli buren av en myra om man har något som helst kvar att sätta emot?
Alltså bar den levande myran sin döda kompis.. bror.. syster.. kusin.. till sin sista vila. Så vackert!
Eller så bar den henne.. honom.. den.. det.. till en lugn plats där den kunde käka upp resterna av sin före detta kompis.. bror.. syster.. kusin. Inte lika vackert. Är myror kannibaler?

From Dannäs with love

Nu är jag här.

Back in Molkom.. stannar till söndag.
Det blir nog alldeles lagom för om jag stannar längre vet man aldrig vad som händer med mitt arma psyke.
Sov hos syrran inatt. Jönköping-Huskvarna-Kaxholmen-Louise.
Så HIMLA mysigt bor hon. Långt uppe på en kulle med utsikt över en äppelodling (bara tomma stammar nu, så inte jätteintressant precis.. men tänk till våren och sommaren). En lägenhet byggd ovanpå ett garage med en lång stentrappa upp till "verandabalkongen" och när man kommer in blir man alldeles rosa och fluffig (som Rebecca skulle sagt) för att det är så otroligt fint. Som på film! Det ni, Molkomianer.

Idag fortsatte jag min färd mot Värmlands centrum *host*.
Det är konstigt vad mycket som dyker upp längs vägen när man är ute på roadtrip.
Rastplatser med fyndiga (väldigt misslyckat fyndiga) namn som Rattugglan  och Stop 1.
Orter som man verkligen funderar på hur de tänkte när de döpte dem (döper man orter?) t.ex. Horsås, Vimsboda och Liksås.. väldigt många såser är det, när jag tänker efter.
Sen finns det transportföretagen på vars lastbilar det står "Fluckinger transport" över hela släpet och man kollar på nummerplåten för att se om den möjlitvis är baltisk.

Väl framme blev det många kramar och "nämen heeeej". En del mer entusiastiska än andra, haha.
Det roligaste var ändå Isak. Jag knackar på hans dörr och han öppnar.
Jag:    Hej.
Isak:  Nej.  *stänger dörren*

Inte för att skoja utan för att han drabbades av vad jag brukar kalla "Chock197".
Roligt!

 From Molkom with love.