Åter till volleybollen. Vi kom till final men stupade där mot.. pinsamt att säga det.. lärarna. Hmm. A, ja.. vi slog i alla fall friskvårdarna. Eller friskis och svettisarna som jag kallar dem.
Det var öppen scen också och vi fick se många superbra framträdanden. Jag grät när Rebecca sjöng. Alltså inte sådär "vackert glansig i ögonen av rördhet" utan mer "skicka hit servetterna för sjutton, jag snorar ner min mat och konstruerar sminkränder över hela ansiktet".
Jag uppträdde också.. och om jag hade sett mig själv skulle jag antagligen gråtit då med. Men av total motsatt anledning från Rebecca-gråtandet. Kaos, panik och total katastrof.
Mina klasskompisar är hyggliga nog att låtsas att de gillade det och att det var bra, men jag tror de ljuger.
Nu håller jag på att fixa roadtripmusik.. Det är komplicerat med teknik har jag kommit på. Jag har ingen cd-läsare i datorn, så jag har en extern sådan för att rippa in mina cd-skivor (ett tekniskt steg i processen).. Sen ska jag koppla in Mp3:n och lägga över muskiken dit (två tekniska steg i processen).. efter det kopplar jag in min kära empa i bilstereon (tre tekniska steg i processen).. till sist gäller det att sätta igång stereon och hoppas på det bästa (fyra tekniska steg i processen).
Koppla.. koppel.. kopplet.. komplett.. idiot.
from Molkom with love.
| Kunde inte låta bli att lägga upp en bild till. Mohaha! |

