favoriter i repris.

Jag satt och läste igenom min gamla blogg och kände att jag bara var tvungen att lägga upp lite av det bästa därifrån. Jag är ju så fenomenalt rolig så det vore synd att inte sprida komiken vidare hit till nya bloggen.


THE BEST OF DEBBIE AT PASSAGEN
1 augusti 2009
Det finns ett tv-program som heter "Gör om mitt hem" där några sadister går hem till folk och förvandlar deras vardagsrum till en inomhuspool - med hjälp av plastfolie. Det som förvånar mig är att inget våld förekommer i de här programmen.

5 augusti 2009
Elli-pelli-pygmé ska flytta. Förlåt, min hjärna hänger inte med när jag skriver. Jag menar söta lilla Elli ska flytta. Långt bort (hahahaha, LÅNGT!!!)
Eller jag vet i och för sig inte så noga var Falkenberg ligger. Jag är inte så bra på geografi. En gång glömde jag bort hela Tyskland när jag skulle rita en världskarta. "Lätt hänt" sa jag. "Inte när man kopierar ur en atlas!" sa Ewa som inte höll med.  HAHAHAHAHAHAHAA!!

16 september 2009
Kajsa, som jobbar på en golfbana, uttryckte sin längtan om att behärska denna för mig obegripliga så kallade sport på ett ytterst fabulöst underhållande vis. Efter ett par öl i fredags sa hon nämligen såhär  "Jag blir väldigt sugen på att lära mig spela golf när jag seralla gubbar stå och vicka på röven"  HAHAHAHAHA!

12 januari 2010Men tjenare alla vattenmeloner och oäktingar.
Inatt har lilla Debbie varit på äventyr. En sväng till landet galenskap, återigen.
Jag rakade av mig håret på sidorna, återigen. Fick panik, började lipa och... vaknade.
Jag hatar min hjärna i vanliga fall, men när jag sover är den en komplett idiot med onaturliga inslag av skräp.

18 januari 2010
Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenaaaaaaaad!
Japp, gott folk, jag är galen igen. Eller rättare sagt: jag är fortfarande galen.
Kopiösa mängder av adrenalin pulserar genom mina ådror och ingen del av mig vet vart de ska ta vägen eller hur sjutton de ska förhålla sig till varandra..
Så om ni ser någon som kommer farandes nerför viadukten som en zebra på anabola, skrikandes och viftandes med armarna åt alla håll så är det bara jag som släppts lös från psyket.

6 april 2010
Så var det dags igen. Ännu ett blogginlägg om mitt otroliga liv.
Kom just hem från jobbet. En sak har jag lärt mig den senaste veckan och det är följande: Det spelar ingen roll hur många gånger man säger åt en fritös att hålla käften. en slutar ändå inte pipa förrän man trycker på knappen.

Detta får mig även att minnas följande:
Jag var typ 13 år och skulle värma te eller nåt annat grejs i micron. När det var klart sa mamma "Elionor.. Micron pipte" Jag svarade med en suck att "Mamma, det heter pep".
Då fnissade hon och sa "Jag tänkte säga pippade".

Igår var jag och Mattias på min farmor och farfars äldreboende för att spela lite visor för de boende.
Mamma, pappa, Filip och Roland var också där som support.. eller något liknande.
Så nu har jag fått en ny livserfarenhet och det är följande: Jag vet hur det är att spela för en publik där ena halvan sover och den andra halvan är min familj.

THE END!