Här kommer ett helt blogginlägg om min nya bästis - två och ett halvt-åriga Alex.
Häromdagen satt han i mitt knä och helt plötsligt stoppar han in mitt finger i munnen.
Jag tar ut det och torkar av det på hans tröja.
Alex - Jag vill inte ha det.
Jag - Inte jag heller.
Alex - Jo. Du vill ha det.
Lite senare kramade han mig hårt och sa "Jag är rädd".
Jag undrade varför och han förklarade att det var eftersom grävskopan var farlig.
De höll på med vägarbete ett kvarter bort och grävskopan hördes därifrån.
"Men Alex. Grävskopan är inte farlig alls."
"Jo. Jag tror det. Den är stor och farlig."
Sen hoppade han ner ur mitt knä, hämtade sina skor och sa
"Vakta dom så inte grävskopan tar dom!".
Det kommer mera :)
Jag fick en brosch av familjen i present. Det är en döskalle och jag hade den på mig idag.
Alex pekar på den, flinar och säger "Tjurskalle!".
Jag brukar säga "Alexander. Du är min lilla prins".
Då skakar han intensivt på huvudet med ett stort "Nääääähääääädu!!".
"Alexander.. du är min lilla prinsessa".
Stort leende och "Mmmmmmmm".
Sista citatet nu då..
När vi åt mellanmål idag utbrast han plötsligt "Snart är det jul. Morot och grööööt!"
Härligare unge får man leta efter.
From Stockholm with love from Alex and me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar