23 juli 2011

Galopp och oönskade tilltugg.

YAAAAAAAO!
Så var det dags igen.
Nu ska ni minsann få vältra er i, och skratta gott åt, min ständigt flödande klantighet.

Var med min syster och hälsade på hos morfar tidigare i veckan.
Han har ett ridläger i Skåne och eftersom vi ändå var där tänkte vi att vi skulle passa på att rida lite.
Vi lånade varsin häst, satt upp och gav oss iväg ut i skogen. Eller vad man nu ska kalla vildmarken i Skåne. Kalhygget. De oändliga ängarna med två träd per hektar. Gräsöknarna. You name it.
Efter ett tag skulle vi galoppera tänkte vi.. det var bara det att hästarna vi red hade "viloläger" d.v.s. de hade gått i hagen i nästan en vecka och, speciellt min, var därför oerhört glada över att äntligen få sträcka på benen.
Detta visade min kuse genom att istället för att börja trava och sedan galoppera (vilket ju är det normala) så hände följande:

Vi kom fram till en raksträcka mellan två ängar.. jag tänkte få min häst att trava.. hon tänkte inte trava utan tog istället ett skutt rakt upp i luften och satte av i en rasande galopp direkt från näst intill stillastående. Detta resulterade i att jag så smått tappade balansen och när jag trodde att jag fått tillbaks den flög en äcklig, bevingad varelse (förmodligen någon sorts liten fluga) in i min mun och vidare ner i halsen. Jag började harkla, spotta och fräsa vilket, jag senare blev varse om, man inte ska göra när man just, knappt, återfått balansen uppe på ett halvt skenande kreatur.

Det hela slutade med att jag hängde på sidan från hästen och funderade på om jag helt enkelt skulle släppa taget eller vänta tills jag inte kunde hålla i mig längre OCH, om jag valde det förstnämnda, hur jag skulle försöka att landa för att åsamka mig själv så få skador och så lite smärta som möjligt. Jag släppte taget för att landa på låret (av någon anledning verkade det bättre än armen, ryggen och, framför allt, huvudet) det var bara det att jag misskalkylerade en aning vad gällde fallhöjden och min kropps vridningsförmåga samt storlek och jag fann mig själv på marken med ont i både huvud, axel, höft och knä.

Huvudet, axeln och höften återhämtade sig ganska snabbt men knät gör fortfarande att jag måste halta fram och gå i trappor som en bebis. Bägge fötterna på varje trappsteg. Kul.

from Horda with pain.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar